*



Nej ni ser inte dåligt, bilden blev bara extremt suddig haha. Men tänkte att jag skulle tacka lite och svara lite nu när jag ändå har så jäkla lite att göra. För det första så tycker inte jag att vi har varit tillsammans så där jätte länge, 2 år går riktigt fort. Fast med tanken på att vi är ju ganska unga så kanske det är länge. Men i alla fall.

Ja jag får fjärlilar i magen när jag ser honom ibland. Och ja jag blir kärare i honom. För mig är just kär någonting som växer fram. Man blir inte kär på en dag, trams. Utan det växer fram med tiden och växer sig starkare också. Och allt är inte alltid en dans på rosor, visst har vi väl också små motgångar som alla andra. Men det tycker jag bara är positivt, det växer man av. Vi har nästan aldrig bråkat så där jätte mycket, är väl mer att man blir lite irriterad på varandra. Fullt normalt liksom. Även fast jag är alldeles tokig i honom måste man ju ändå ''diskutera'' som dom vuxna alltid säger. Skulle ju bli skit trisst annars, bästa är ju när man bli glad igen :)

Ingenaning vad vi egentligen gör för att få det att fungera. Vi är väl bara så antar jag. Han har ju hockey hela tiden under veckodagarna så hinner ju inte vara speciellt mycket med varandra, så då blir det ju bara ännu mer roligt att vara med varandra på helgen. Tror det gör ganska mycket att vi inte är för mycket med varandra. Och bla bla bla. Ni fattar grejen.

Vi är helt normala och tråkiga. Inge mer speciellt med det :) Hur vi blev tillsammans är bara döds tråkigt, och det orkar jag inte skriva om. Det var varken romantiskt eller fint egentligen haha. Det överlever ni utan för nu blev det här inlägget töntigt långt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0