*

Senaste månaden har mitt humör varit helt åt fanders. Jag är så känslig så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag blir arg för ingenting, jag blir irriterad för ingenting och jag blir ledsen för ingenting. Jag känner skuld, ångest, oro och förtvivlan. Jag vill att allt runt om kring mig ska bli stabilt igen. Eller helt stabilt behöver det inte bli, men så pass stabilt så jag kan slappna av och inte behöva gå runt med allt på mina axlar.

 

Jag blir så stressad av att inte må helt okej. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa allt. Och jag önskar att hockeyn kunde ta ett uppehåll på en vecka, jag vill ha tid med min tokstolle. Han får mig att må så bra.