Fighter

Låg för ett tag sen och tyckte synd om mig själv, bekymrad för att sova själv i sängen inatt utan Erik. Kom sen och tänka på dom som inte har en säng att sova i varje natt. Dom som inte har tak över huvudet varje natt. Dom som inte har någon som håller dom kärt. Dom som saknar allt som vi tar för givet. Mat, värme, trygghet, kärlek. Världen är så jäkla orättvis. Här sitter jag och gnäller för att jag ska sova själv. Samtidigt som någon kämpar för att överleva dagen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0