*

Ibland när jag har alldeles för lite att göra, brukar jag tänka alldeles för mycket. Och nyss kom jag på hur jäkla mycket jag saknar min vän. Det är inte så att vi är ovänner, vi är fortfarande vänner, men inte lika bra vänner.

Jag saknar att terra min vän på msn med hela mitt livs klagomåler. Jag saknar min väns kloka råd. Jag saknar min väns retliga stunder och korkade stunder. Jag saknar min väns otroligt ointressanta samtals ämnen. Jag saknar min vän som jag inte kan vara sur på. Ja, jag saknar honom helt enkelt. Bara att ha någon att prata med som jag vet verkligen bryr sig trots att det egentligen bara handlar om att mitt lill finger gör ont.