*

Jag kanske framstår som den mest egoistiska personen på jorden. Och ibland känner jag mig så faktiskt, mitt samvete är riktigt jobbigt mot mig vissa dagar. Jag kan be om förlåtelse för dem som drabbas av det. Men alla hanterar sorg och diverse saker annorlunda. Vissa pratar högt om det, vissa lågt, vissa visar det tydligt, andra visar det inte alls. Att acceptera det är en självklarhet.

Det här är mitt sätt att hantera det. Att dra mig undan och jobba med mig själv. Men det är klart det inte är lätt att veta, när jag aldrig säger hur jag mår. Får man säga så? Att man inte alltid mår bra? Nja, vissa gånger verkar det inte som det. Det finns anledningar till varför man inte alltid nämner allting. Folk tror sig veta det mesta och tar allt för givet. Är det så konstigt att man vänder sig bort från omvärlden egentligen. Okej, det jag försöker komma fram till är att ni inte ska ta det personligt.

Snälla gör inte det, jag har nog dåligt samvete över att jag inte finns till.