*

Hej. Har precis parkerat framför datorn efter att ha städat och dammtorkat hela rummet. Ska snart gå ner och duscha men mina ben är så möra efter dagens tränings pass så jag knappt kan ta mig ner för trappen. Så vet inte riktigt hur jag ska lösa problemet. Måste även gå ut och stoppa i motorvärmaren och hitta igen skridskorna. Skulle behöva göra en och annan uppgift också. Och till sist betala den där jäkla p-bötern..

 

Passade på att fota lite i vårt inte-så-jätte-fina-men-dugliga-rum också eftersom det kändes som att det var länge sedan jag använde kameran. Kom på att jag glömt att berätta att (hur många ''att'' kan man få med i en mening?) jag köpte mig och Erik en tv i julklapp. Gillar den, den är bra. Det är min tv om vi gör slut, även fast att det var han som fick den i julklapp, alltid bra att ha en deal om nu världen går emot oss :)

 

Babblar endast på för att jag fasar för att gå upp och ner för trappen.. Ska göra ett försök nu.

 

Ahhh, är helt slut i kroppen. Har både tränat stryke och simmat på badis som en blöt hund. Mina armar skakar och min rygg vill inte sammarbeta längre. Sitter just nu med tandborsten i käften och försöker att inte dregla över tangentbordet. Multitaska var det ja. Sova var det snart ja. Snabel så skönt det ska bli.

 

Nu är det fullt i min mun så måste nog gå och spotta. Natti.

 

Godmorgon. Igår tränade jag, såg hockey och firade Klara. Idag har jag ont i halsen som satans, ska se hockey om några timmar och tänkte träna men tydligen inte. Varför får man aldrig vara frisk mer än en vecka?

 

Mycket mer än så hade jag väl inte att säga. Nepp. Ha en bra dag hejdå!

 

Väntar på lite ljusare tider så man får lite inspiration. Vintern är tråkig ju. Hejdå :)

 

Hade det så himla trevligt på vår lilla tripp till Luleå. Dock var poolen iskall så jag kunde inte riktigt drömma om att jag satt där i värmen i Alanya. Men nästan. Vi avslutade i alla fall det hela med en shopping runda och såklart ska alla saker skrika efter mig så jag bara måste köpa hem dem.. Typiskt. Men nöjd blev jag!

 

Idag står hockey match och Sensia på planeringen. Har nya tränings kläder så jag är pepp!

 

Var tvungen att sno ''några'' bilder från Jennifer sen resan i sommras. Ahh, ge mig studentresa!!

 

Den här dagen har varit onödig tycker jag. Började med att bilen inte startade för att det var för kallt, försökte kall starta den för många gånger så till slut dog batteriet. Vi försökte putta igång den och starta med startkablar men icket. Stackars bil. Blev sen till skolan. Jobbade hårt på grupparbetet med Ida och gick sedan till stan med Hanna och Evelinan. Vet inte hur många gånger jag tänkte att jag kommer frysa ihjäl på riktigt. Fy för kyla.

 

Och ikväll tänkte jag träna men nej juste min batteri till bilen är ju dött.. Vägrar ta buss. Så får väl sitta inne och bli en tjockis då. Skulle behöva plugga men nej... Skulle dock behöva packa. Imorgon ska jag, syster Westbrandt, mamma Westbrandt, farmor Westbrandt och morbror fru (eh?) Westbrandt åka till Luleå och äta middag och sedan övernatta på ett hotell! Ska bli så mysigt. Hotellet har pool, kan ju låtsas att det är Alanya :)

 

Sitter och funderar lite på livet. Ena stunden blir jag helt varm i kroppen när jag tänker på hur lycklig lottad jag egentligen är, alla fantastiska människor jag har runt om mig. Andra sekunden blir jag ledsen när jag kommer ihåg stunder som har lämnat sina spår. Tredje sekunden blir jag arg när jag tänker på vissa val jag har gjort som har varit totalt fel, och lika väl val som andra har gjort fel. Men man lär sig av det, som tur är.

 

I höstas fick jag en fråga här på bloggen som jag valde att vänta att svara på, för jag visste att svaret skulle förändras snart. Frågan var hur jag och Erik får det att fungera så bra med att ha så många gemensamma vänner. Då hade jag nog svarat att det inte alls är några problem. Nu har jag börja se saker ur olika perspektiv. För mig och Erik har det aldrig varit några problem med att ha nästan samma umgänge. ''Problemet'' har legat mer runt om oss på något vis. Våra roller har krockat ibland, par rollen och vänskap rollen. Jag har åkt på en hel del på grund av det, har fått ta en del rätt tuffa ord, och blivit ganska sårad (varför alltid den svagaste?..).

 

Nu kan jag förstå en del saker som jag har åkt på, men hela 2012 var jag så i obalans i mig själv så jag klarade mig knappt en dag utan min största trygghet. Allt har ju sina förklaringar, men alla förstår inte alltid det. Mitt nyårs löfte var i år att stå på mina egna ben, och bygga upp det där jag tappade. Det fungerar väldigt bra faktiskt. Men trots det så ligger mycket fortfarande och skaver. Men jag har ändå lärt mig mycket av detta. Jag är inte trångsynt och förstår mina fel och jobbar på det. Man kommer nog aldrig bli helt fullärd. Typ, tror jag, kanske.

 

För att knyta ihop säcken borde jag försöka förklara den här nästintill obeskrivliga känslan jag känner för Erik. Men det är svårt att förklara någonting så starkt. Jag har liksom min andra halva precis framför ögonen. Människan som alltid finns vid min sida oavsett vad, människan som vill dela sina dagar med mig, människan som gör mig helt varm i kroppen varje gång han ler mot mig, människan som älskar mig för den jag är, människan som jag snart har delat 3½ år tillsammans med och som jag skulle vilja dela många år till med. Jag kan inte tala för framtiden (spyr på allt sådant tjafs), men jag kan tala för nutiden..

 

Och just nu skulle jag inte kunna tänka mig mina dagar utan honom.

 

Kom ganska nyss hem från Stepin (lär mig aldrig att det har bytt namn till Sensia.. rackarns). Är helt jäkla död. Fasen vad jag inte gillar att träna. Eller okej det är fruktansvärt skönt, men just nu skakar mina armar så jag knappt kan skriva, och träningsvärken lär vara en plåga det kommande dygnet. Hatar träningsvärk..

 

Hejhej positiva klubben. Hejdå positiva klubben nu ska jag hämta Erik på ishallen.

 

Pms gör mig så fruktansvärt känslig, och väldigt kärleksfull. Den tiden på månaden kan jag sitta och gråta för att jag har så himla fina vänner. Eller gråta för att Erik är seg på att svara. Eller för att han är så fin. Men kan lika väl gråta åt att byxan sitter konstigt eller handuken blir för snabbt blöt efter jag har duscha.

 

Nu ska Erik vara i Sundsvall hela helgen med hockey laget så nu är jag såklart ledsen över det. Samtidigt som jag är så glad att jag ska vara med mina fina vänner ikväll, och det får mig att börja gråta också. Förstår ni vilket känslovrak jag blir? Det är hemskt. Och nu började jag gråta för att jag är ett vrak. Hmm..

 

Det är fasen inte lätt att vara en tjej haha.. Jag är en riktig mes.

 

Orkar som aldrig slå på datorn längre. Det är jobbigt och det tar tid. Har fullt upp, nästan. Jag har skola, jag har en säng som behöver mycket kärlek och tyvärr ett träningskort som kostar. Jag har inte tid med att blogga.

 

Okej så fullt upp har jag inte. Senaste dagarna har jag hängt på stan flera timmar efter skolan, åkt hem och ätit och sedan farit och träna. Livet är så himla varierat på vintern, det är inte alls samma rutiner dag in och dag ut. Längtar så himla mycket till Rhodos, till solen och havet och inte Sverige livet. Samtidigt som jag inte vill ta studenten för jag vill inte bli vuxen och ännu mer tråkig än vad jag redan är. Men sol kan jag ta.

 

Nu ska jag hoppa in i tränings kläderna och åka och träna. Bye bye!

 

Idag har jag varit och lunchat med mina fina brudar på Oregano. Jag gillar dem väldigt mycket, mina finisar. Någon gång innan tre tiden åkte vi hem och sen dess har jag bara sprungit runt i huset och fota allt fint jag har hittat. Har också kollat på nya objektiv, men whatta hell det är ju en ren djungel på riktigt..

 

Ikväll ska jag nog fara och träna tror jag. Börjar bli väldigt rastlös. Efter nyårs drog jag på mig en jobbig förkylning (konstigt när man springer ut i strumpbyxor utan skor som att det vore sommar ute) men den har släppt nästan helt nu. Men den kanske bara luras och ligger i lä och gör mig ännu mer sjuk senare, vem vet..

 

För någon dag sedan blev jag väldigt besviken. Som ett slag i ansiktet typ.. Var helt säker på att vi hade en vecka kvar av lovet, men så var det ju inte. Och jag som hade planerat att hinna med så mycket nästa vecka. Det blev helt kaos i huvudet haha.. Har ingenaning vart jag fick den där extra veckan ifrån egentligen.

 

Så ja nu sitter jag här på sängen och har nästan lite ångest att lovet redan är slut. Typiskt.

 

Igår hade jag en av det bästa festkvällarna någonsin faktiskt. Det var grymt! Hade så fruktansvärt roligt och hela kvällen flöt på så himla bra. Blir alltid så löjlig glad och mina vännor är det bästa som finns. Kort och gott så kunde inte året sluta mycket bättre. Bara så himla synd att jag inte hann få min kamera.. Och att jag var så uppe i varv att jag inte ens kommer ihåg raketerna som jag hade gått längtat efter hela kvällen.. Så typiskt.

 

Nåja. Idag har jag mått för bra typ. Helt otroligt. Bara haft ett huvud segare än sirap men det är ju ingenting. Att vara seg är ganska segt och det lär märkas på detta inlägg, hjärnan hinner som inte riktigt med.